like a boss
Känner mig alltid genomskådad till slut
Som att inte ens mina innersta hemligheter kan rädda mig från sanningen
Att jag inte blir mer intressant än såhär
Jag sa det högt igår fastän jag vet att det är oattraktivt
Att jag ibland inte kan förstå hur nån som han kan känna så mycket för nån som jag
Jag ska inte visa en så liten version av mig för någon
Inte ge den luft att föröka sig
Borde skydda mig bättre
Men det lockar så att vara ärlig ibland
Bara för att se om det går att bli förstådd av en annan
På riktigt förstådd
Andras försvar gör mig alltid arg
Varför är de inte genomskinliga som jag?
Så jag avslöjar för mycket varje gång fastän det alltid slår tillbaka med full kraft
Fortsätter göra samma misstag om och om igen som en evig revolt mot folk som vet bättre