Jag har börjat förstå andra människor och det skrämmer mig

Vadsomhelst kan hända närsomhelst

Vadsomhelst kan hända närsomhelst

Vadsomhelst kan hända närsomhelst

 

Repeterar det för mig sj

hoppas på att det är sant att man inte behöver förklara allt

att det på nåt sätt fastnar i huden

 

alla gånger man förlåtit och sekunder man älskat och texter man skrivit och insikter man nått efter miljoner miljoner ord och nya kvarter man lärt sig hitta i och slang man lagt sig till med och lagt av med och bröst man legat naken på i daggvåta parker man sett solen gå upp över och liter av öl man hällt ned i strupen och toner man sjungit och gånger man utplånat sig själv för att kunna komma längre in i nån annan och nätter man gråtit av en stjärnhimmel och nätter man undrat vad fan man ska med en jävla stjärnhimmel till

 

hoppas att det sätter sig i kroppsspråket, i minspelet, i tonläget, i rörelsemönstret, i karaktären, i blicken på nåt sätt, kanske subtilt i humorn

att alla nus är värt nåt fastän de är över

 

vad spelar det för roll att jag är fylld till bredden av vita hagar och gröna korridorer och höstlöven i Jamaica Pond och Denmark Streets takåsar och dimman som omslöt Max i varje ögonblick och Wills mun underifrån i Notting Hills hemliga trädgårdar alla tidiga sommarmorgnar

 

om ingen annan än jag förstår vad det innebär?