Ögonblicksbilder

Tina just nu:
Jag just nu:
 
Det kan inte va lätt för henne, stackarn :/

Spiritual Sessions

 
Så, jag tror att jag har fått sparken från min catering-agentur... Den här veckan har de besvarat alla mina jobbansökningar med "Unfortunately, this shift is full". Det här stället fattar alltså inte hur jävla awesome jag är, tänkte jag, och bestämde mig för att i stället ha VÄRLDENS BÄSTA VECKA!
   Så i måndags drack jag fläderdrinkar på en bar i Shoreditch och rockade open mic med Ahmet.
   I tisdags var jag på min nya favoritbar och spelade in 2 låtar som promotion för mitt gig på söndag. Är ni i Camden, kom förbi!!! Det är en liten liten bar med stort stort hjärta och det kommer bli jättevarmt och jättekvavt när rökelserna brottas med för många andedräkter men framförallt kommer det bli SUPERTREVLIGT! Kom!
   Och igår var det bara att böja sig för the rules of West End och dra på sig klackarna inför lyxutgång. Natten skulle väl kunna sammanfattas i ett enda långt drop (kantat av blinkande neonstänger och dränkt i monstruösa mängder vodka). 
   Idag mås det förhållandevis fenomenalt faktiskt! Jag sitter i sängen och äter min och Tinas hemmagjorda müsli och väntar på att Clara ska komma över så jag kan följa med henne ut och titta på när hon köper lunch och äter den (jag tömmer kylen fram tills dess att catering-agenturen inser min storhet). 

Ovan är i alla fall resultatet av inspelningen på Spiritual Bar. Hope you like it!

Cover: At Last - Etta James

Här får ni en unik inblick i hur det kan se ut i mitt rum när Ahmet har dragit fram gitarren! (Asså jag är inte värsta bitchen, det låter bara som det i det här klippet) Alltså seriöst.


Glance of Eternity

 
Hej bloggen! Här sitter jag i min och Tinas säng vid Marble Arch och känner mig för första gången på länge ganska belåten och nöjd med den jag är. Jag har roligt. Waitressar mig igenom stadens alla lyxhotell, giggar runt med Ahmet och dricker gratisdrinkar i West End. Det är viktigt att ta tag i sommaren och göra den till sin egen, och så är det viktigt att dare mighty things. Not stand among those timid spirits who neither enjoy nor suffer much because they live in the grey twilight that knows neither victory nor defeat. Det ska man veta alltså.
 
Här kommer en garagebandsfiltrerad mobilinspelning av en släpjazzig låt jag skrev om hur det kan va att va kär. Hoppas ni gillar den!
 
Puss

twilight zone

Nu har det gått 2 veckor sedan jag kom tillbaka till London och allt känns fortfarande konstigt och ovant och trögt och tråkigt. Men ibland när jag blundar och andas in långsamt så kan jag känna något gnistra till i luften. Vet inte om det är en försmak av sommaren, om det är små skymtar av framtiden eller om det är tecken på att en storm sakta håller på att blåsa upp ur lugnet. Hoppas i alla fall på nåt av det. Lever i ett gränsland jag inte har tålamod att uthärda. Älskar dock att det heter twilight zone här, det ger det åtminstone ett magiskt lyster.
 
Här är Jessica & Isas magiska flatmate Paola. Imorrn checkar jag ut från deras lägenhet och flyttar in i en annan vid Marble Arch.
 
"I just love people, I can't help it" sa Paola ikväll. Önskar jag var mer som henne.

RSS 2.0