Det ringer och jag vill ju inte men svarar omedelbart
Nåt konstigt händer med mig när vi pratar
Påminner mig om allt
Om alla sätt på vilka jag är fullkomligt otillräcklig och otänkbar
Blir irriterad på hans tafatta ointresse och hur han breder ut det över mig
Känner mig ständigt utnyttjad utan att han ber om nåt
När jag lagt på utan antydan till känsla i tonen (tror jag) lirkar jag varsamt fram en tom petflaska från bakom datorn och slänger hårt men sansat (vill inte göra för mycket ljud) på heltäckningsmattan i studion
Kontrollerad avreaktion
Jag vet att jag inte kan fortsätta med musiken på det här sättet
Det är lånad tid
Allt är lånad tid