Klassiska Principer I Konsten Att Dressera Hästar

Jag sitter i soffan och läser högt för mig själv. Jag försöker föreställa mig att mitt barn sitter uppkrupet bredvid mig och lyssnar till min röst. Att min röst känns för barnet som mammas eller pappas röst kändes för mig när jag var liten. Att den får bröstkorgen att vibrera i rätt takt, som ett hem. Jag är distraherad och vet varför. Det är bara det att jag inte litar på mina egna känslor. De känns flyktiga och ihåliga. Mer som drömmar än något annat. Jag frågar mig själv om det har någon betydelse vad känslor består av. Tänker för mycket. Hinner tala mig ur alla impulser jag får innan jag agerar på dem. Jag undrar när jag ska bli hon som läser högt med en röst som låter som ett hem.


Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
I'm awesome

Mail:

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0