Allt är vitt. Det går inte att skilja snödrivorna från molnen. Finns ingen tydlig avgränsning. Nakna stammar ser ut att sväva i luften. Himlen är en torr, blek hud och fjällar snöflingor över hela världen. Hela livet är vitt. Inte ens svart. Lysande blåvitt tränger det igenom mina ögonlock. Jag har Melatonin i väskan vart jag än reser. Jag är i Hudiksvall och tåget har växelfel och vem fan har inte det. Januari är kallt och luktar ingenting. Jag filmar ensamt, meningslöst landskap genom tågfönstret och lägger ut på Instagram. Jag blir så vårdslös när jag har det bra. Kramar ur känslan hårt och direkt så att jag inte ska vänja mig. Skyndar på upplevelsen för att så snabbt som möjligt komma fram till betalningen. För betala behöver man alltid göra förr eller senare. Har snart tömt mitt sparkonto. Behöver något som består och ger avkastning. Ska sluta flytta och sluta dejta.