Hej! Jag lever. Typ halvt åtminstone. Ena foten utanför. Ni vet hur det är. Vad jobbigt att det här är sista året jag får skylla allt på att jag är tonåring. Jag verkar dessutom ha bestämt mig för att make the most of that, för jag är så förbannat JÄVLA tonårig nu för tiden. Inget jävla hyfs alls. Är tillbaka i London och gör stan osäker. Jobbar på nattklubb, går regniga promenader med bästisar, utbyter kloka ord i mörkret och diverse andra aktiviteter. Alltså inte i mörket. Eller alltså nu känns det som att vi helt går om varandra här. Vet ni, klockan är tio i fyra så vem bryr sig om nånting överhuvudtaget? God natt