Håhå jaja. Jag har ju blivit så dålig på det här med bloggandet! Jag tror det började med att jag gjorde ett facebookalbum som sakta men säkert konkurrerade ut bloggen i kampen om mitt intresse. Men nu har det äntligen hänt något så stort att jag bara måste blogga om det. Jag har flyttat tillbaka till Sverige (därav yr, trött och förföljd av kolibris), men den stora grejen som har inträffat är att jag har fått en läsarfråga. Den lyder typ:

Är det lätt att få kompisar i London?
Och mitt svar lyder typ: Aa, det är det.

 

Åh guuud, jag är så oskön!!! Uppskattar helt ärligt läsarfrågan. Känner mig som en guru när jag får läsarfrågor av detta slag. Jag måste ju helt klart säga att det beror på hur du är som person. Men vill man träffa andra svenskar så kan man gå till svenska kyrkan och börja sjunga i kören (detta gjorde jag faktiskt i början av min vistelse men droppade ur efter 2 repetitioner) eller söka sig till londonsvenskar.com där folk har alla möjliga märkliga saker för sig. Alternativt går det att poppa in på valfri second hand-butik i Brick Lane och slå sig fanken på att hitta en liten gåsapåg nånstans mellan hyllorna.

 

Lycka till!

Gällande bloggandet ska jag försöka återkomma med tätare mellanrum. Inte mer än rätt då jag för närvarande lever lyxliv med diskmaskin, normalstark duschstråle, fungerande element och pengar på mobilen. Och så ere soligt!