Det tog mig en evighet att komma hem för jag stannade för allt som var vackert
Mina löprundor tar längre tid på hösten
Jag behöver stanna överallt för att typ ta på mossa och lyssna på rassel och se helt vanlig förmiddagssol bli till eld genom lövkronorna
Hösten är vis och tacksam och ler överseende som en farförälder
Som att den vet att den snart ska dö och inte vill missa något
Den ljusa, kalla luften, så vaken och uppmärksam
Inte alls som vårens barnsliga dofter
Eller sommarens dåsiga mättnad
Vinterns tystnad
Hösten lever