Tänk om det va så enkelt. Idag mår jag såhär. Så singulariskt och okomplicerat liksom. I stället för detta vrålande moln av aska och glitter, sorg och glädjetårar, klarhet och komplett ogenomträngligt mörker. I ett enda virrvarr. Folk säger att man är galen när man pratar med sig själv, men jag vet bättre. Jag vet att det är när man slutar prata med sig själv som man blir galen. När man bara pratar med andra i stället. Det är då det kan gå jävligt illa.