Sitter på tunnelbanan vid universitetet, så långt hemifrån mig som man bara kan komma och fortfarande vara i stan. Vill inte ens åka hem. Jag är så jävla trött på mitt rum som badar i pluggångest och på köket som är så jävla kallt. På luften som inte går att andas på grund av alla jävla rökelser som jag brukar gilla. Är trött på min star-list på Spotify. Är så sjukt trött på faktumet att stockholm faktiskt är precis en sån där grå Tallin-stad som jag hatar. Det finns inga lila små hus med glasyr på och det finns inga halmtak med betande vildhästar. Jag känner faktiskt inte alls för den här staden, men stockholm det är ju vårt hem. Vårt mörka, kalla, regniga hem. Helvete vad trött jag är på allt jag har att göra. Och på mig själv som bara väntar ut alla chanser jag får för att inte behöva deala med dem. och på alla jävla deadlines jag har. Jul jul strålande jul. Fuck nu är hässelbytåget fullt också. Borde sova. Och på det här förbannade kontrabassolot som aldrig tar slut. Stör mig på alla dessa jävla kontrabassolon i modern jazz de suger och förstör allt