Okej musik gör mig verkligen utvecklingsstörd. Missade jag min tunnelbana nu? Jag sitter ju liksom på rådmansgatan och väntar på mitt tåg, skojar jag att jag missar det? Lol mongo jag är. Sitter och funderar på varför det är så stor skillnad på att leva mitt liv när jag har lov och när jag inte har det. Om det är just att inte ha någonstans att ta vägen som får mig att må så bra eller just att jag brukar ha det. Och så tänker jag att man borde pressa sig själv åt helvete och smälla på utmaningar tills man drunknar i dem. Det är ju då man lever, tänker jag, när man måste kämpa för att få luft. Om man inte gör det så har man inget att kedja fast sig själv i. Tänker på alla dessa projektmänniskor, vars liv är ett projekt rakt igenom, och när det är slutfört har de redan ena foten i nästa. Det måste vara en jävla självbild man målar upp. Skulle också vilja ha en självbild. Flyter nog mest runt. Helvete alltså i natt finns ingen väg tillbaks. Det enda vore väl att sova. Låta skittankar vara skittankar och låta sängen vara hård och låta ljuset sticka genom ögonlocken fastän rummet är kolsvart. Så kan man vakna sen med ett leende på läpparna för att det är ljust på riktigt. Allt tar tid bara, gotta love it. Det mesta blir bra asså, om man bara låter det vila. Man behöver inte bearbeta allt hela tiden, som jag har intalat mig själv och andra större delen av mitt liv. Man behöver verkligen bara lära sig att sluta tänka. Lära sig välja. Välja sluta och välja sin dag. Det handlar om val. men FÖR I HELVETE nu kraschade spotify igen,HELA TIDEN, vad är grejen? Så. Skojar jag att jag har Oscar Linnros på min starlist? Dags att gå.... Trevlig pratstund! God natt!