Många städer man ska lämna innan man är klar

Sitter på en buss och ser ut över gatorna. Ser förbipasserande bilar, vägskyltarna med de karaktäristiska typsnitten, Food&Wine-shopparna med fruktstånden. Det är bara en stad. Som vilken jävla stad som helst. Den är ihålig och har inget värde i sig. Den är bara en spelplan för allt som har hänt, händer och kommer hända här. För friktioner varelser emellan. Relationer, känslor, blickar, ord. Det som händer mellan människor hela tiden, överallt på jorden, även om de ser grå och tråkiga ut på bild. Alla som går genom livet är nån gång med om friktionen i en relation. En känsla. Det är magi. Det går inte att beskriva på nåt annat sätt. Det där som får nånting djupt därinne att rycka till och reagera. Och det är det man saknar när man lämnar en plats. Inte platsen i sig, utan magin som gnistrade till just där. 

 

Va min kompis