Vilken jävla kväll vi har alltså! Det är så ogenomträngligt mörkt att jag knappt ser om det snöar eller regnar. Känner bara iskalla spottloskor i ansiktet med jämna mellanrum. Kan ju vara så det ligger till också. Så ogenomträngligt att man verkligen fattar att mörker inte är något annat än frånvaro av ljus. Japp, det känns uppenbart att vandra runt här på alviksperrongen bland slask och spottloskor i en enda stor frånvaro. Så ska det ju också va ibland, särskilt om det ska kunna bli vår nån gång. Livnär mig på Håkan under resan och hoppas på ett obehagligt ljust och varmt party-mode när jag kommer fram. Tänk ljusa tankar! Tjohej!